Stenerna
Gud hade givit oss tunga själar av sten.
Så stod vi på stranden av havet,
där strålarna hoppade, där skummet dansade, där måsarna seglade i ljus
Då slungade vi stenarna på lek att förgås. Något ska man göra med stenar.
De snuddade vid ytan, de studsade i bågar, de gled över djupen som vindar!
Och lycking är vår sömn: den är rörd av vingar, av svalor som jagar äver vattnet.
|
Die Steine
Gott gab uns schwere Seelen aus Stein
So standen wir am Ufer des Meeres
Wo Strahlen hüpften, wo Schaum tanzte, wo Möwen segelten im Licht
Da warfen wir Steine so zum Vergnügen. Etwas muss man tun mit Steinen.
Sie schlitterten weit raus, sprangen in Bögen, glitten über Tiefen wie Wind!
Und glücklich ist unser Schlaf: der berührt ist von Flügeln, Schwalben jagen über Wasser. |