Till Dig Du min förtvivlan och min kraft, du tog allt eget liv jag haft, och därför att du krävt allt gavdu tillbaka tusenfalt Det namnlösa Mycket gör ont, som inte hat namn. Bäst är att tiga och ta det i famn. Mycket är hemligt och dunkelt och farligt. Bäst är att bära det vördsamt och varligt Bäst är att tryggt på det hemliga tro utan att peta på frön som gro. "Här gick aldrig tanken på spaning. Almoder, led mig med säker maning!" Gott är att lyss til sin Moders röst - ordlost bekymmst får ordlös tröst.

An Dich Du meine Verzweiflung und meine Kraft du nahmst alles vom Leben das ich geschafft, doch alles was du gefordert hast gabst du zurück mir tausendfach Das Namenlose Vieles schmerzt uns, das ohne Namen. Am besten ist, nimm es schweigend in den Arm. Vieles ist verborgen, dunkel, gefährlich Am besten ist, trag es bedächtig und würdig Am besten ist, gegetrost dem Verborgenen glauben Ohne was wächst die Zukunft zu rauben "Hier gab es nie Gedanken nach Suche. Allmutter leite mich mit sicherer Hand." Gut tut es, der Mutter Stimme zu hören. Wortlose Sorge erhält wortlosen Trost.