skymmer Det är vakrast när det skymmer. All den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunkelt ljus över jorden, över market hus. Allt är ömhet, allt är smekt av händer. Herren själv utplånar fjärran stränder. Allt är nära, allt är långt ifrån. Allt är givet människan som lån. Allt är mitt, och allt skall tagas mig, inom kort skall allting tagas från mig. Träden, molnen, marken där jag går. Jag skall vandra - ensam, utan spår.

Abenddämmerung Am schönsten ist's, wenn Taglicht schwindet All die Liebe, die der Himmel bindet, liegt, gesammelt in dem mattem Licht, über Erde über Land und Haus Alles zart, gestreichelt von Gottes Händen Er selbst löst auf die fernen Strände Alles ist nah, alles ist so fern Alles geliehen dem Menschen vom Herrn All dies ist mein, und wird mir doch genommen wird bald mir genommen sein Bäume, Wolken, die mich trägt, die Natur. Ich muss wandern - einsam, ohne Spur.